Avslut

Är inaktiv på den här bloggen. Jag hittas istället på kameldjuret.blogspot.com. 
Gillar inte allt skräp som ligger och förpestar bloggen i de äldre arkiven!





Live long and prosper!

My life

I did, sort of, experience the Apocalypse today. It just feels like I'll never learn. It doesn't matter how many times I sit in my school bench with sweaty arm pits and anxiety crawling up the pit of my stomach and beyond, one week later it'll all be forgotten and I'll throw myself off the cliff egde like a dodo time after time again. I was prepared for the China debate today, I was, I wrote five pages on the topic, but I was prepared for the wrong fucking thing. This is not my fault, I'd like to point out. It's entirely the teachers'. I wasn't distracted, they were. The information they gave us was just not right. I'm really annoyed. And tomorrow will just be a sour, bitter continuation of the hell I've experienced today. The second day of the Apocalypse. Then what happens? 


ARAEAGADFGADFHADFHSLFGKJX.

Group Belonging

I decided to write a little something either way. It's a good way to escape homeworks because for some reason I don't get bad conscience when I blog. Even though I probably should. Good way to trick my brains.

How do I define myself? How should I define myself? 

(It feels wrong starting an update with questions, as if the content can't talk for itself. But I'll do it either way, feels more convenient. Whatever.)   

I think group belongings can be quite destructive and dangerous even though they are comfortable and also, in some way, very positive. The worst thing is when people ally themselves against someone; a teacher, a group (e.g equalists against feminists) to kind of demonstrate "that we belong together". It creates a very harsh environment where prejudices can grow.  
 
Another problem; they exclude a lot of perspectives and nuances at the same time. Do you define your sexuality? Are you bi-, hetero- and homosexual? 
The problem with those is that all of them exclude transpeople who don't recognize their gender; who perhaps don't define it or define it as something different than female/male. See my point? I think the same problems exist within all group belongings.


The most important thing I think is therefore to contionously question and critizise the own group belonging if you have one. There are other pros with not defining your group belonging politically, for example; by that, you don't have to feel responsible for what other people with the same group belonging have stated before you. When I've recognized myself as feminist in debates I've often been forced to explain exactly what feminism really is and why, regardless of the topic, and by that I've also  had to defend other feminists' statements. Extremely tiring and unnecessary. The most important isn't the group belonging. If you are strong in your arguments, you might persuade someone that you're right (which you of course are), someone who perhaps would feel intimidated. I myself can feel quite suspicious and turned off when I see that an equalist argue about equality, without even reading the words. 


When a feminist writes about equality I already feel that I can trust the content and agree with it, without even perhaps reading it and questioning it properly. 


Isn't that extremely dangerous? It feels like I'm blind, often, I think. And narrow-minded.

I would like to develope this, because I've got so many ideas now and so much to say about this. But if I don't do my homework NOW I'll experience the Apocalypse tomorrow. Or something life-damaging like that.

Random update out of la blue

I'm so deeply in love with this band called "Los Concorde" that it's a bit pathetic actually. And Spanish music in general is just occupying my mind with its general awesomness. 

Rombecabezas de miles de piezas. 

That's brilliant, really. So brilliant I want to listen to it all day.


That sentence, that's like the only part of the song I actually understand, and it's just genial. 


Perhaps I only think so because I don't know the language. But that will change! I've decided! Or so I hope. 


Kay then. 


I'm extremely bored and bored people make boring stuff. I'd like to write something political and brilliant and smart (hahahaha) and I'm currently working on two essays about interesting stuff (hm), but I'm just... I don't know. Really distracted, perhaps? Oh yeah. Go to hell internet.


On another note, something really wonderful happened the day after my birthday. I went to England on a language trip and when I got home, you could fill in this kind of evaluation form. I did that and I won an Ipad. Yes, a freaking, real, shiny Ipad (I think, I haven't got it yet, eheheheh). But I'm sooo excited! Does that even happen to real people? I honestly don't know. Did that really happen? Oh my god.


I think none of my friends really care about me or Ipads in general because their reactions were pretty much "Oh. That's nice." Am I the only one who gets excited when stuff like that happen to other people? HM. I really should get new friends. HM. 





Ciao! 

Konkreta mål

Jag tycker det är oerhört irriterande att det finns ett sådant motstånd mot feminismen när den ställs upp i mål. Det är som att det finns en övertygelse eller en idé om att den viktiga feminism utspelar sig i akademiska, analyserande studier och i lagboken och allt det andra automatiskt får "för mycket luft och utrymme" när de tas upp. Frågor som armhålshår blir ofta avhuggna eftersom de är anses anta för stora proportioner. Den viktiga politiken utspelar sig ju i parlamentet och på universitet och består då inte av uppflängda armar med håriga armhålor utan om formaliteter på ett papper. 

Jag tycker dock att det är viktigt att belysa frågan om till exempel armhålshår eftersom den är just konkret. Den är inte bara några formella ord på ett papper som mest skrivits dit för att se fina ut och ge legitimitet. Den består inte av diffusa termer. Den är rakt på sak och minst lika aktivistisk och viktig för det. För jag tror knappast att vi kan sprätta upp könsroller och sexualisering av kvinnokroppen genom att (enbart) skriva mogna texter om ämnet. 

Men sedan finns det väl en utbredd syn på vad som är viktigt och vad som inte är viktigt som kan delas upp i två olika rum: det offentliga och det privata. Det offentliga anses vara politiskt, det privata apolitiskt och vad människorna i dessa rummen har för sig tolkas därefter på olika sätt - som antingen politiskt eller apolitiskt. Den synen har vi i Sverige, till exempel, där det offentliga, som arbeten till exempel, ska kläs i jämställdhetsreformer, medan det privata inte anses vara lika viktigt för jämställdheten, varför vi fortfarande kan dela upp föräldrauppdelningen fritt till exempel trots att alla vet att det då blir kvinnor som får ta ut det mesta. Feminismen ifrågasätter dock detta - det privata är politiskt. Och det är det, i högsta grad, för det offentliga överlappar det privata och tvärtom. Det finns ingen tydlig distinktion. Det lilla rummet påverkar människorna, det stora rummet påverkar människorna, människorna påverkar rummen och varandra och rummen påverkar varandra. Alltihop i en enda politisk röra av normer, traditioner, belysning och ogiltigförklarande. Det privata är inte ett heligt, fritt, fristående, neutralt område där människor står fria från normer, förtryck och politiska strukturer. Till och med den påstådda avsaknaden av politik är väldigt politisk. 

Armhålshåret till exempel ingår i det privata. Men det är politik. Det är oerhört viktigt. Att kvinnor (och män och alla nyanser där emellan och utanför) ska kunna bestämma över sina egna kroppar utan att känna sin äckliga. Vi är så invanda i tvånget att det är lätt att vifta bort utseendefrågan med att "äsch, det är väl inte så farligt" men så fort du tar en smakbit på andra sidan, på hur det är att gå emot, så märker du genast vilka enorma strukturer och krafter som kolliderar med dig och de små, "privata", "apolitiska" attribut du omhuldar.

Är det så viktigt hur folk vill se ut dock? Ja, det är det. För hur vi ser ut påverkar hur vi ser oss själva, hur andra uppfattar oss, hur vi uppfattar oss själva, hur vi påverkar andra; äldre, unga, barn. Hur kvinnor respektive män uppfattas och vilka egenskaper och värderingar som läggs i bemötandet och synen på kvinnor och män. Hur kvinnokroppen framställs i relation till manskroppen. Hur de framställs i media. De flesta vet nog inte att det ens finns ett alternativ bortom könsrollerna för könsrollerna är någonting vi växer upp med - de är inte någonting vi väljer. Jag hade inte en tanke på att jag skulle kunna avstå från att raka mina armhålor förrän det var någon som upplyste mig om att det behöver jag inte alls det göra. Det är därför det är viktigt att lyfta fram alternativ. För att inte lysa fram är lika med att osynliggöra. 

Glücklich

Skulle lätt kunna spendera varje lördag på feministseminarium. Var på mitt första idag och nu känner jag mig upplyst och uppblåst på framtidstro, tankar, idéer och kunskap och feminism. Det var en sådan skön, avkopplad känsla, att kunna trilla in och ut på föreläsningar, som i skolan fast utan alla dömande ord och blickar. Och jag ska dit imorgon igen! 

/smålycklig och samtidigt svinprovocerad

Dzień dobry

God morgon.

Jag har inget att säga egentligen. Bloggen är nyrenoverad med ny tapet. 

La debilidad - svaghet på spanska 

Eumo - tiger på koreanska  

Defenestrate - att kasta ut något/någon genom ett fönster på engelska

hän - hon/han/hen på finska  

Jag har inställda lektioner hela morgonen så jag omger mig av värdelös kunskap och fransk indiemusik. 

Just det, gick ett intressant program på TV7 igår om sexistiska reklamer, "All Världens Reklam" hette det. Förutom att programledaren fällde onödiga kommentarer av typen "ja, nu blir väl hela byggnaden invaderad av upprörda kvinnor" och att det inte fanns någon typ av reflektion kring reklamerna (de bara sände dem), så var det intressant (och väldigt upprörande) att se. 

Ifall ni missade det så går det igen kl. 23.40 på måndag på TV4. 

Förövrigt finns det ett ascoolt sjödjur som heter starworm vars honor väger någon miljon mer än hanarna. 

Hejdå