Självmord

Nej. Min klasskamrat dog inte i en bilolycka. Hon ställde sig framför ett jävla tåg. 


Jag kommer ihåg Tyskland. Vi pratade minnen och piercingar i trånga tunnelbanor. Hon hade en piercing i överläppen, som fick den att stå ut lite på ett charmigt sätt. Sedan traskade vi runt på gatorna i Berlin, jag köpte en feminist-magnet med henne, hon köpte trosor på H&M och vi frågade kassören om de sålde tamponger där (vilket de inte gjorde fick vi reda på med en äcklad blick från kassören) och letade upp ett varuhus med hjälp av en frisör där vi kunde få tag på de jävla tampongerna. Vi pratade barnuppfostran, gick ute i solsken som snabbt övergick till ett aggressivt pissregn, hon rökte en jävla massa cigaretter, jag beundrade henne i det kalla solljuset för jag hade blivit småkär i henne första gången jag såg henne - hon hade ett så oerhört sött ansikte, svartfärgat, rufsigt hår och gänglig kropp. Hon hade pojkvän och jag var ändå för blyg för att våga prata med henne, tills hon då började prata med mig i Tyskland. Jag lärde mig tycka om henne snabbt där och lånade henne lite euros som hon aldrig gav tillbaka och försökte köpa ut cigarretter till henne på famlande tyska. 


Och nu är hon död. 


Klart som fan att jag är illa berörd. Skrev en dikt om skiten, lägger kanske upp den sen. 


Until then, take care of each other. It's the best gift you can give to someone, and the best gift you can give to yourself. 


Kyssar.