RIOOOOOOOOT

Tjejerna i min klass för krig.

Jodå.

Låt inte den mjukrosa, glittriga läppglansen och den söta puttinuttigheten i deras H&M-kläder lura er.

På ena sidan hörs Rihanna skråla att hon är en rockstjärna, trots att hon låter betydligt mer som en blödig popsångare i mina öron, och på den andra sidan, en ungefärlig meter ifrån, hörs någon gnällig rockskröna vars refräng går ungefär ”I don't want the world to see me...”

Det står 0-0. Mac-datorernas högtalare är uppskruvade till högsta volym. Spänningen stiger. På högerkanten, några meter ifrån krigets mittelpunkt, slår en av pojkarna med konstant PMS handen i bordet. Bara för att kunna försöka få kontroll över sin irritation. Jag sympatiserar med honom. Bullret efter hans handflata tystnar snabbt, handen finner sig till rätta och den genomträngande musikblandningnen av surt och sött, pop och rock, autotone och gnäll, återtar rummet.

De rocklyssnande ger upp först och går till matsalen för att frossa i nötkött istället. Fjortisarna-som-visst-fan-är-fjortisar går därmed vinnande ut, med Rihannas segervissa låt ekandes mellan klassrumsväggarna och som en tillrättavisning till gingerna som går ut med svansen mellan benen.

Fast jag undrar ifall någon av de inblandade verkligen går vinnande ut ur det nerslagna kriget, med en malande huvudvärk på alla parter och en nyutvecklad allergi för poplåtar.