Konkreta mål

Jag tycker det är oerhört irriterande att det finns ett sådant motstånd mot feminismen när den ställs upp i mål. Det är som att det finns en övertygelse eller en idé om att den viktiga feminism utspelar sig i akademiska, analyserande studier och i lagboken och allt det andra automatiskt får "för mycket luft och utrymme" när de tas upp. Frågor som armhålshår blir ofta avhuggna eftersom de är anses anta för stora proportioner. Den viktiga politiken utspelar sig ju i parlamentet och på universitet och består då inte av uppflängda armar med håriga armhålor utan om formaliteter på ett papper. 

Jag tycker dock att det är viktigt att belysa frågan om till exempel armhålshår eftersom den är just konkret. Den är inte bara några formella ord på ett papper som mest skrivits dit för att se fina ut och ge legitimitet. Den består inte av diffusa termer. Den är rakt på sak och minst lika aktivistisk och viktig för det. För jag tror knappast att vi kan sprätta upp könsroller och sexualisering av kvinnokroppen genom att (enbart) skriva mogna texter om ämnet. 

Men sedan finns det väl en utbredd syn på vad som är viktigt och vad som inte är viktigt som kan delas upp i två olika rum: det offentliga och det privata. Det offentliga anses vara politiskt, det privata apolitiskt och vad människorna i dessa rummen har för sig tolkas därefter på olika sätt - som antingen politiskt eller apolitiskt. Den synen har vi i Sverige, till exempel, där det offentliga, som arbeten till exempel, ska kläs i jämställdhetsreformer, medan det privata inte anses vara lika viktigt för jämställdheten, varför vi fortfarande kan dela upp föräldrauppdelningen fritt till exempel trots att alla vet att det då blir kvinnor som får ta ut det mesta. Feminismen ifrågasätter dock detta - det privata är politiskt. Och det är det, i högsta grad, för det offentliga överlappar det privata och tvärtom. Det finns ingen tydlig distinktion. Det lilla rummet påverkar människorna, det stora rummet påverkar människorna, människorna påverkar rummen och varandra och rummen påverkar varandra. Alltihop i en enda politisk röra av normer, traditioner, belysning och ogiltigförklarande. Det privata är inte ett heligt, fritt, fristående, neutralt område där människor står fria från normer, förtryck och politiska strukturer. Till och med den påstådda avsaknaden av politik är väldigt politisk. 

Armhålshåret till exempel ingår i det privata. Men det är politik. Det är oerhört viktigt. Att kvinnor (och män och alla nyanser där emellan och utanför) ska kunna bestämma över sina egna kroppar utan att känna sin äckliga. Vi är så invanda i tvånget att det är lätt att vifta bort utseendefrågan med att "äsch, det är väl inte så farligt" men så fort du tar en smakbit på andra sidan, på hur det är att gå emot, så märker du genast vilka enorma strukturer och krafter som kolliderar med dig och de små, "privata", "apolitiska" attribut du omhuldar.

Är det så viktigt hur folk vill se ut dock? Ja, det är det. För hur vi ser ut påverkar hur vi ser oss själva, hur andra uppfattar oss, hur vi uppfattar oss själva, hur vi påverkar andra; äldre, unga, barn. Hur kvinnor respektive män uppfattas och vilka egenskaper och värderingar som läggs i bemötandet och synen på kvinnor och män. Hur kvinnokroppen framställs i relation till manskroppen. Hur de framställs i media. De flesta vet nog inte att det ens finns ett alternativ bortom könsrollerna för könsrollerna är någonting vi växer upp med - de är inte någonting vi väljer. Jag hade inte en tanke på att jag skulle kunna avstå från att raka mina armhålor förrän det var någon som upplyste mig om att det behöver jag inte alls det göra. Det är därför det är viktigt att lyfta fram alternativ. För att inte lysa fram är lika med att osynliggöra.