Könsneutral = jämställd?

Jag älskar könsneutralitet. Absolut könsneutralitet med noll procents förankring i samhällets könade strukturer överhuvudtaget.

”Hen” istället för hon och han.

Hen tittade på henom förundrat.

”Ze” istället för he och she.
Ze gave hir a kiss.

Jag hade älskat ifall svenska språkets användare kunde organisera sig och snoppa av det könade språket. Brutalt snoppa av det. Inga pronomen med fäste i kön. ”Henniska” istället för ”människa”. Typ sådär gottigt überfeministiskt och kämparglatt och välvilligt! Välbehag... Typ socialt och kulturellt klitorisstånd på det. Det könsneutrala språket svenska. MMMMMMM. Rysningar.

Jag tror på språket som ett verktyg mot jämställdheten. Jag och en klasskamrat diskuterade meningen med det könsneutrala språket, och till vilken grad det borde användas. Jag kliade den flottiga feminist-hårbottnen och kittlade genikulorna i försök att krysta fram något självklart och episkt svar. Men naeh. Ifall någon har det, then shoot and blow our minds.

Det jag fick fram var att det könsneutrala språket mest är en symbolisk handling. Det är ju själva värderingarna som gömmer sig bakom orden som är problemet: hur ”han” respektive ”hon” värderas och laddas samt hur de används. Genom att eliminera ”han” och ”hon” ur våra ordböcker kommer dock inte värderingarna ändras – media kommer fortfarande framställa kvinnor på sitt sätt och män på sitt sätt.Det kan till och med vara så att föreställningarna om kvinnor och män som motsatser hade förstärkts – de flesta tycker fortfarande att det är viktigt att veta vilken kön en person har. Ifall vi då hade börjat använda ”hen”, hade kanske de attribut som etiketteras som kvinnliga respektive manliga förstärkts för att könet skulle vara riktigt tydligt och obevekligt?

Dock tror jag att det hade gått the other way around – genom att eliminera medias framställningar av de olika könen, bland annat, hade värderingarna försvunnit. Vad som hade hänt med språket då är intressant att spekulera kring. Kanske hade ”han” och ”hon” försvunnit automatiskt då? Således blir det könsneutrala pronomen, när det används om cispersoner, mest en symbolisk handling. Ett verktyg. Typ som ett förstoringsglas inverkan på en text. Men inte mer än så. Orden förändras inte.

Dock så spelar ju språket som verktyg in. Det är när skillnaderna synliggörs och träder fram i sin grisiga skepnad som vi kan göra skillnad och analysera vårt samhälle och dess strukturer. På så sätt är språket ett relevant verktyg, just för att det är ett enkelt sätt att synliggöra de ojämställda skillnaderna och strukturerna på.

Det könsneutrala språket som symbolisk handling, när det används i vardagliga sammanhang, + som verktyg, när det används i analyser av vår samtid! Det är min slutsats.

Jag tycker att vi ska bli bättre på att använda de engelska och svenska könsneutrala alternativen till pronomen. För även ifall det inte gör en stor påverkan direkt, så är det ett gott försök till att ifrågasätta, skapa debatt och synliggöra. Och inte minst för att inte utesluta intergenders och de transpersoner som inte vill definiera sig som det ena eller andra könet. Icke dem att förglömma!

Mer hen åt folket!   

Könsneutralitets-tönt. Indeed. Med enorma händer dessutom! Det där med "små händer, liten hjärna" biter inte på mig!