Klicka in på dessa musikvideos:
Let's objektifiera lik! (av Kanye West) och Våldtäkter är sexiga! (av Enrique Iglesias)
Kanye's smått misogyna beteende är inget nytt. Men alltså. Verkligen. Vad fan är det här?
Jag orkar inte ens bli upprörd. Det är så genomruttet och oförståeligt egentligen. Hur våldet mot kvinnor trivialiseras och glorifieras på skärmen och hur deras döda, stympade kroppar sexualiseras. Kvinnorna är så passiva de egentligen bara kan bli. De reduceras till rena, skära objekt.
Likadant i Enrique Iglesias nya video. Där kvittar det att kvinnan lever, hon har ändå ingen vilja. Någon minut in på videon ser vi nämligen hur allsmäktig artist blir våldtäktsman och har sex med kvinnan trots att hon klart och tydligt sagt nej. Det är absurt. Och objektifierande. Woho sexism! (...eller inte.)
Har sexuella övergrepp blivit en modetrend? Populärkonst? En ofrånkomlig del av musikbranschen?
Det är klart att det inte är nyttigt att se på.
När jag var 12-13 år och gick i 7:an ville jag inget annat än att bli sedd av killarna i klassen. Bara de gjorde någonting med mig, så fick de göra vad som helst. Bara de såg mig.
Jag kommer ihåg att jag blev avundsjuk när de mosade ner snö i min kompis behå en vinter. Jag ville ju vara den de klämde och tittade på. Jag kommer också ihåg att en kille i klassen spottade på mig två gånger efter att vi hade haft en diskussion. Den första spottloskan hamnade på kinden, den andra mitt i munnen när jag öppnade munnen för att protestera. Fnittrande gick jag hem och tänkte att det var ju nästan som att vi hade kyssts. Hans saliv och mitt saliv.
Helt jävla sjukt.
Min reaktion och deras beteenden är dock inte konstiga. Vi matas ju ständigt av sådana bilder. Vi tror ju att det är såhär det ska vara.
Jag har ju bytt skola, och tacka fan för det. Jag vet inte vem jag hade varit ifall jag inte gjort det.
Trots det, är jag fortfarande ett objekt. Det märker jag ju, i hur vissa killar behandlar mig.
"Ska vi knulla på toaletten?"
"Bjud hem henne på ditt sexkalas!"
"Ska vi vara ihop?"
"Åh, älskling, men gå inte!"
Svin. Äckliga jävla svin.
Jag vill så gärna döma dem för att de behandlar mig såhär. Ändå känns det inte helt rätt. Jag vet att det inte är deras fel egentligen, att de är sexistiska svin. Det är ett symptom av vårt samhälle, av vår kultur. Det är bara det att jag som tjej dragit nitlotten, medan killarna får alla möjliga privilegier. Allt från att de kan tränga sig före i matkön utan att någon protesterar, till de sexistiska kommentarerna och att de bara kan skratta mig rakt i ansiktet när jag protesterar. De suger ut precis alla privilegier patriarkatet erbjuder dem, utan att reflektera kring det eller analysera. Klart att det inte är konstigt, eller klandervärt. Men rätt är det tamejfan inte.
Och bara tanken på att något sådant äckligt svin kan tjäna mer än mig, just i egenskap av att han är kille, är olidligt.
Vad fan kan jag göra, å andra sidan? Det känns så hopplöst. För alla arbetar mot mig. Tjejerna i klassen arbetar emot mig. Samhället arbetar emot mig.
Jag tänker bojkotta livet ur mig. Kämpa för att tjejer ska få klä sig i sexiga kläder utan att bli objektifierade och sexualiserade mot sin vilja. Eller skrattade åt. (Igår när jag var på stan med några klasskamrater hände just det. En person hade klätt upp sig i leopardmönstrad jacka och genomskinliga strumpbyxor. Hen blev utskrattad rått och kallt av mina klasskamrater. På öppen gata. Helt sjukt. Oacceptabelt.)
Jag uppmuntrar alla att göra det samma. Bojkotta. Protestera. Säg nej. Stampa med fötterna i golvet och skrik när ni blir orättvist behandlade. Låt er aldrig bli diskriminerade. Vägra. Stå på er, stå upp för er själva och för andra. Säg till, klaga, anmäl, gråt, vråla, förbjud. Gör allt, men underkuva er inte. Aldrig aldrig aldrig. Rätta er inte efter hemska normer och diskriminering. Låt ingen klanka ner på er sexualitet, ert kön, er könsidentitet, ert könsuttryck, etniska ursprung etc etc.
För de är inte värda det. Ingen är värd dina tårar. Men du är värd dig själv, ditt liv och din lycka. Våga stå emot.
Här ramlar jag in och sitter och läser fast jag inte alls känner dig och känner mig creepy som kommenterar. Men men!
SvaraRaderaVad jag förstår går du fortfarande på högstadiet, och då har jag i alla fall en tröst att ge: Det blir bättre. Det händer någonting när man lämnar de där korridorerna. Folk är fortfarande konservativa och normativa och inskränkta och efterblivna men i regel skärps folks uppfattning om hur man kan bete sig rejält. Vet inte hur det går till men så verkar det vara!
Vad pinsamt om du inte alls går på högstadiet. I så fall är du olyckligt lottad som fortfarande måste trängas med efterbliven boskap!
Vanda: Det är skitskönt att höra sådant. Verkligen.
SvaraRadera(Och jo, jag går på högstadiet)