Feministisk nyckel

Jag skulle behöva en felfri och framgångslovande planbeskrivning till jämställdheten. Typ den riktiga vägen. Finns den? Vad behövs för att vi ska kunna uppnå jämställdhet? Är det ett tanksätt som ska motarbetas? Kategoriseringar som ska brytas? Uppgraderingar som ska ske? Ska vi krossa patriarkatet med klackskor, gummistövlar, gympaskor eller Dr Martens? Kan läppstiftet, slipsen och/eller slöjan vara verktyg till att uppnå jämställdheten – eller motarbeta den? Vad är jämställdhet? 

Sedan universiteten under 1800-talet förfärades över tanken på att släppa in kvinnor i sina lokaler har vi kommit långt. Kan ni tänka er? Menstruationen påstods begränsa blodflödet till hjärnan (kvinnor = opålitliga och fördummade av typ blodbrist) och alltför intensivt tänkande påstods förstöra fittans förmåga att klämma ut hälsosamma bebisar. (Biologi = kultur, kultur = biologi.)

Hur länge ansågs inte kvinnans stora ankomst in i studiernas mansdominanta värld vara en omöjlighet? Hur många feminister gnällde och vrålade på andra feminister i övertygelsen om att kvinnans revolution inte hade med studerande och karriärsklättring att göra?

Vi har klarat omöjligheter förut med andra ord, och med det i åtanke är väl den fullständiga jämställdheten inte en omöjlighet? Och ifall den fullständiga jämställdheten inte kan spåras i den närmsta framtiden så är det väl inte en anledning att ge upp heller ifall vi erkänner dess potentiella möjlighet. Vet du vad? Så fan heller.

Men det är klart det kommer bli svårt. Inte främst för att det råder sådana meningsskiljaktigheter inom den feministiska sfären över vad jämställdhet egentligen går ut på och borde gå ut på, utan också för att patriarkatet är så solitt och ogenomträngligt. Vi kan inte bara förändra det visuellt och kulturellt kvinnoförtryckande, för patriarkatet kommer obönhörligt att stå kvar, fast. För precis som att kvinnligheten inte är stöpt i en fast form utan föränderlig, är kvinnoförtrycket och patriarkatet inte ensidigt, utan skiftande. 

Ifall vi ser på 1920-talets frigörelse så var smink ett verktyg för kvinnor att bryta sig ut ur mansdominansen. Innan hade sminket bara varit för prostituerade och därav "slamp-stämplat", men på 20-talet användes det som en kvinnlig, innovativ revolution - kvinnorna hade kontroll över sminket. 91 år senare har sminket dock förändrat karaktär. Drastiskt. Det är inte längre ett provocerande fuck you-finger i mäns ögon, utan en del av en daglig rutin som mynnar ut i att tillfredsställa män. Ofta. Ibland.

Vi behöver alltså göra mer. Ett par håriga armhålor och behålösa barmar kommer inte göra jobbet. Patriarkatet kommer acklimatisera sig till vår nya kvinnoidentitet och fortsätta forma våra liv och våra jag utifrån det, på ett negativt sätt, även ifall det inte är vår intention. För även om vi inte kallar oss kvinnor kommer samhället fortfarande se oss som sådana – och de attribut vi omhuldar (t ex då ”behålösheten”) kommer att utgöra en viktig pulsåder i den nya Kvinnligheten som vi aktivt bildar även ifall vi inte vill det.

Vad behöver vi göra då för att förändra så fundamentalt? Ja. Här skulle jag behöva min felfria, raka, okonstlade och ärliga planbeskrivning till jämställdheten. Den riktiga vägen. Ifall den nu finns. Fast vet du vad? Det finns säkert många. Det tror jag, utan tvekan.