Sexualisering och spekulationer

Det som jagar mig i feminismen är att det finns så många väggrenar, frågor och alternativ. Det finns inget riktigt oproblematiskt svar och ingen slutgiltig lösning. Jag har svårt att bilda mig en uppfattning.

Särskilt en feministisering (ifall jag kan kalla det så) av subjektiva tolkningar av manligt, kvinnligt och könsförtryck i media får mig att praktiskt taget ge upp. Det invanda tankesättet kring kön, hudfärg etc hos åskådaren av en reklambild till exempel gör att hen tolkar det på ett visst sätt, detta faktum tror jag att alla/de flesta är välbekanta med.Vår syn anpassas efter alla objektets/subjektets faktorer – vad våra egna erfarenheter är, det generella förhållningssättet till subjektet/objektet i ens kultur, hur subjektet/objektet uttrycker sig eller uttrycks och i vilka sammanhang det brukar visas. De föreställningar och tankar som föds ur alla dessa faktorer blir så grovt inpräntade och naturliga för oss när de upprepas att det är svårt att koda av dem. Vi kan inte skala av oss vår kultur och våra erfarenheter och stå nakna och fria från fördomar.

Hur ska vi göra för att reducera sexualiseringen av främst kvinnor i media och filmer, till exempel? Det tycker jag är besvärligt. Det är lika mycket hur ofta kvinnor framställs som sexuella som hur de framställs som sexuella som påverkar oss och vår bild av den. En betydligt mer nyanserad framställning av den behövs, och av kvinnan överhuvudtaget. Är det svaret?

Jag tror att vi behöver nollställa, att vi börjar från rötterna, slutar tvångsköna embryon och skapa kvinnligheter och manligheter. Det är långsiktigt och aningen naivt kanske, men en sådan grundlig jämställdhet är i alla fall inte i sikte inom den närmsta framtiden. Mina erfarenheter av vårt samhälle och vår kultur tyder i alla fall på det. Men kanske har jag fel?