Jo. Risken finns.
Fast fatta. Jag och min lillebror sitter och glor på "Sveriges Mästerkock" (skitprogram in my opinion, fast lillprutten tycker om det så ja-va-fan-liksom).
Obetänksam storasyster: Vem hejar du på?
Lillsaken: Jag kommer inte ihåg namnet... Men någon med keps... och tjock mage.
Obetänksam storasyster: Amen, fint sätt att beskriva honom på!
(Varav lillsaken hejar till och tittar konstigt på mig):
Lillsaken: Vad får dig att tro är det är en "han"?
Älskade lilla lillprutt.
Mina ord etsar sig fast. Jag gör skillnad på honom med allt mitt frenetiska genustjafs. Lillprutten har börjat ifrågasätta normativiteten som genomsyrar vårt samhälle och vårt språk.
Och det var faktiskt en kille han hejade på. Jo - tro det eller ej. Ändå påpekade han mitt snedsteg.
Fatta vad glad jag blev. Samtidigt irriterad.
Jävlagenusfälla-jävlagenusfälla-jävlagenusfälla-jävlagenusfälla-jävlagenusfälla-jävlagenusfälla-jaghatardig-jaghatardig-jaghatardig-jaghatardig-jaghatardig!!!!!!!!!!!
Jag önskar att de femton år av konstant hjärntvättande och inetsande av könsroller inte påverkat mig så hemskt mycket.
Ugh.
Hugs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar