§1 - Mödomshinnan
Säger inte det allt? Den där absurda ursäkten till att kontrollera fittföddas sexdrift, skära den i allt tunnare skivor. Det irriterar mig. Jag får fitt-eksem av bara tanken.
Det kommer göra ont när du har sex. Något oåterkalleligt kommer att förstöras och brytas. Blod kommer rinna.
Det är så tydligt att det är män som står bakom mödomshinnans uppkomst. Att det är ytterligare ett försök till att styra och beskära den kvinnliga autonomin.Hela det här fenomenet med kvinnans ursprung och eftersträvansvärda, fläckfria skepnad som oskuld är oerhört provocerande. Dels har vi mödomshinnan, oexisterande men ändå printad klart och tydligt som en oundviklig självklarhet i min egen biologibok från skolan, dels har vi den vita bröllopsklänningen, en vacker framställning av oskuldssymbolismens svärta, och dels har vi till exempel Jungfru Maria, kristendomens utopi: hon hade inte sex, ingenting bröts, förstördes, men hon var ändå med barn. Ett ouppnåeligt ideal, såklart, dekorerat med hotelser, lovord och symbolism. Men vet du vad?
Jag är inte mitt sexliv.
Det var nog inte hon heller.
I mödomshinnemyten ser vi dessutom ganska tydligt att biologi = kultur och kultur = biologi. Nästa gång någon hävdar att det är fundamentala, biologiska skillnader som gör att tjejer leker med köksredskap och rosa klänningar, och att killar dreglar över modellflygplan och hammare - tänk på mödomshinnan. Vi skriver in vår kultur, våra traditioner, våra ideal och våra värderingar i biologin. Tänk på det.
I klarspråk: mödomshinnan finns inte. Hur skulle en kunna pilla in tamponger i slidan ifall den var täckt av en hinna?
Jag läste en fråga i en ungdomstidning som en orolig skribent skickat in för några år sedan och som legat och spökat i mitt huvud sedan dess. Frågan löd:
"Förlorar jag oskulden ifall jag använder tampong?"
Penetrations-hetsen och myten om mödomshinnan har klart och tydligt gjort sitt jobb.
Går det att synligöra problematiken kring det kvinnliga könet på ett mer ingående sätt, för övrigt? Kunskapen om den är generande liten.
För ifall jag nu vill se en riktig snippa, en sanningsenlig sådan - vart vänder jag mig då? Biologiboken, där blygdläpparna är diskreta och i perfekt proportion (och självklart helt orimliga), och dessutom ritade? Eller porren, där de är slätstrukna och inte sällan opererade?
Till varje småbarnsförälder och fittfödd - låt din unge/dig själv se sitt/ditt könsorgan genom en spegel. Eller något.
Låt oss bryta ovisshetens egna mödomshinna, stryka varje ord om den, slå sönder varje tanke.
Låt mödomshinnan vara det den är - ett resultat av den gubbsjuka som länge dominerat världen. Ingenting annat.
I min skola visade de upp bilder på könsorgan inför hela klassen. De ville få oss att förstå att alla könsorgan ser olika ut och att det inte är något fel med det. Bra initiativ tycker jag.
SvaraRaderaAnna: Gjorde de? Sjukt bra ju! Min skolas sexualkunskap är ganska mager, med biologibokens ritade könsorgan som centrum, men det skiljer sig nog ganska drastiskt från skola till skola, med tanke på hur tabubelagt sex fortfarande är.
SvaraRaderaJag försöker förgäves få mina kvinnliga bekanta att fatta att mödomshinnan är hittepå. De kan acceptera att det inte är en hinna som täcker hela öppningen och sedan brister. Har accepterat konceptet "slidkrans som töjs ut vid första samlaget"-konceptet istället. När jag försöker förklara att det inte finns någon himla krans eller hinna och att det inte har någonting med oskulden att göra sitter de bara tysta och tittar på mig och jag ser att de inte tror mig. Gah!
SvaraRadera