Medmänsklighet?

Alltså ja, det här med minderåriga och nätmobbning... Den här personens videos, bland annat då den här sprids som cirklar på vatten nu, över internet. Låt mig bara konstatera: jag tror att min mesighet och ändlösa sympati är genetisk. I alla fall så skyller jag på det. För jag är en moralväktare, med droppar av sur citronsaft i humöret och en vägran att lämna min moraliska ståndpunkt. Jag tänker äckligt ofta i termer av "offer". Jag avskyr det här, det stereotypiska - men jag värnar väldigt mycket om andra människor.


Eh. Jag grät när jag såg den här videon av Chris Crocker.


Är det abnormt? Bisarrt?


Ettikera mig då. Döm mig. Jag tänker inte låta mig avtrubbas  på grund av faktumet att jag inte står öga mot öga med henom.


Och är det så jävla konstigt? Är det så jävla konstigt att känna medkänsla och må fucking dåligt över hatkommentarer á la "det är personer som du som borde ruttna i koncentrationsläger!", internet-kablar och anonyma dataskärmar till trots? Och oförståelsen sedan. Transfobin.


All denna bitterhet... Det är groteskt. Det är fan groteskt att skratta åt personer som sitter med tårar i ögonen. Oftast.


Likadant  här, som sagt.


Är jag ensam om att spy upp moralkommentarer, sätta skrattet i halsen och få enorma skuldkänslor? Är jag ensam om att älska ungen till döds för hans mod, hur han trotsar allt vad norm heter, kanske omedvetet, och samtidigt småhata alla kommentatorer, som tycks ha glömt bort allt vad medmänsklighet heter, kanske omedvetet men fy fan vad omoget ändå!?


ÅH. Jag hatar att vara en moralidiot. Att vara så uppblåst, fisförnäm, stram och överspänd ibland. Jag känner mig lillgammal och komplett humorbefriad när skrattlusten inte infinner sig, speciellt när mina vänner skrattar dubbelhakorna av sig. Fast varför ska jag känna skuld för min sympati? Allt är politik. Homo- och transfobiska kommentarer på youtube är politik. Är inte det viktigt att komma ihåg? Är det okej att påstå att en accepterar HBTQ-personer, samtidigt som en sprider ett ogenomträngligt hölje av HBTQ-förakt över internetforum? Och således banar vägen för ett mer kompakt hat? Är inte det lite naivt - eller nej, är det inte jävligt nativt?


Jag vill inte vara en sådan person. Jag vill inte sprida hat som cirklar på vatten. Jag vill tvätta världen ren från trans-, homofobi och rasism.


Hade du accepterat att folk kallade din vän "jävla neger"?
Hade du accepterat att de kallade henom "jävla bög"?
Eller "jävla transa"?

Antagligen inte. Varför ska vi då acceptera det när folk kallar någon det, överhuvudtaget?


Det kallas medmänsklighet, eller flockdjursinstinkt, och det är en rest från den samhörighet som har sjudit i våra ådror allt sedan vi var puckelryggade och lurviga och åt varandras löss.


Och det är fan inte abnormt eller bisarrt. Det är fakta.


Sedan finns det underbara människor på internet också. Icke att förglömma! Som ni. Jag blir jätterörd av de kommentarer jag får, och faktumet att några av er läser det jag skriver! Tack, tack, tack, tack för det!