"Jag vill dokumentera dina andetag
minutiöst
Jag vill skala av huden från min kropp
och känna luftdraget från din mun mot mitt allra innersta
bara för att erinra mig om
att vi båda lever
Kylan från din skrovliga fingertoppshud
smälter samman med min likgiltighet
och när du stryker mig vid det allra heligaste
och förbjudna
blottläggs inte min illvilja
Den sväljs av sig själv...
av den antimateria
som mina känslor består av.
Jag har vant mig så mycket av det
av saknaden på det personliga
att det du gör med mig inte berör mig...
Är inte känsloregistret det som utgör människan?
Kanske är det så det är
Kanske är det så det är
Du sög ut min tilltro
och ogiltigförklarade mig som människa"
Noll procents förankring i verkligheten. Eller ifall vi ska vara realistiska... kanske tjugo då. Tjugo procents förankring i verkligheten. Pur fiktion. Nästan.
Vad vill jag med den här då? Provocera lite, faktiskt. Och ifrågasätta. Den där subtila anspelningen på sex är faktiskt inte en anspelning på sex. Jag är medveten om att den kan tolkas så, och det är det jag vill utmana. Varför ska en kvinnans heligaste och mest intima så ofta vara könet? Varför ska ingången till hennes kropp så ofta vara könet? Varför ska hennes hela person byggas på hennes kön?
Jag pratar faktiskt om psykisk våldtäkt. Och det behöver nödvändigtvis inte vara en kvinna som skriver. Det är min intention, uppbrytande av normer!, som framkommer lite subtilt ifall en skrapar lite på ytan. Hoppas jag i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar