Jag misstänker att vissa delar av min omgivning knaprar glädjepiller i hemlighet. Att de sitter där tillsammans med händerna på knäskålarna och tuggar och tuggar och drar in magen djupt bakom revbenen för att försöka försvinna. Hur kan de annars vara så tjafsiga, banala och skrikiga? Det luktar överdosering av socker, vatten och kemiskt framkallad glädje lång väg. För det här är fan inte mänskligt. De borde vara asdeprimerade. Och apatiska. De är apatiska på fel sätt.
Jag vill bort från de här engångsmänniskorna och deras abtinens-gnäll ifall de inte skrapar bort pillerresterna från sina tänder inom en snar framtiden. Jag förstår inte hur erotiska sånger, skitsnack och allt detta gnabb kan kräla sig ut ur slappa tonårskroppar klockan tjugo över åtta på morgonen. Jag blir stolt ifall jag ens säger hej till någon på morgonen. Så melankolisk och dödstrött på livet är jag som nyvaken.
HÅLL KÄFTEN FÖR FAN!
...i brist på annat, alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar